HTTP själv har inget minne. Varje request är fristående — servern vet inte att du som klickade på "Mina sidor" är samma person som loggade in för fem sekunder sen. Cookies löste det. Cookies är också vad som gör att du kan bli stulen.
01Cookie-flödet, från start till slut
När du loggar in på en sajt händer detta i fyra steg:
2. Servern: 200 OK
Set-Cookie: session=A8F3...; Path=/
3. Du går till /profil →
GET /profil + Cookie: session=A8F3...
4. Servern: "Aha, det är ada igen." Visar din profil.
Cookien session=A8F3... är som ett armband på en festival. När du checkar in får du det, och sen behöver du bara visa det vid varje dörr. Sajten behöver inte fråga om ditt lösenord igen — armbandet räcker.
02Vad finns i en cookie?
Bara text. Ett namn och ett värde:
Värdet är ofta ett slumpat ID. Servern har en intern tabell som översätter det till "användare 42, inloggad sen klockan 14:22". Du ser bara den slumpade strängen — den i sig avslöjar inget om dig.
03Prova själv — sätt en cookie live
Skriv ett namn och ett värde. Du ser exakt vad Set-Cookie-headern skulle se ut, och cookien sätts faktiskt på den här sidan så du kan inspektera den i F12 → Application → Cookies. Den försvinner när du stänger fliken.
04Varför det här är säkerhetskritiskt
Om någon kommer åt din session-cookie kan de logga in som du — utan ditt lösenord. Det är som att stjäla festivalarmbandet: vakterna släpper in vem som bär det, inte vem du är.
05Vad det betyder för dig
När du loggar ut på en sajt — vad händer egentligen? Servern säger åt browsern att glömma cookien (Set-Cookie: session=; Max-Age=0) och slänger sessions-ID:t från sin tabell. Båda sidor måste glömma. Om du bara stänger fliken: cookien finns ofta kvar — kolla nästa lektion (29) för moderna alternativ utan denna fallgrop.